söndag 14 juli 2013

Men vad är egentligen rimligt?

Som så många andra lite i förtid åldrade 35-åringar har jag börjat fundera över Livet, och Meningen med Allting. Möjligen en förtida 40-årskris? Men det är nog inte så dumt att krisa lite ibland tänker jag. Kris är utveckling, ingen utveckling är stagnation och har möglet väl börja växa på en så är slutet nära.

Som så många andra så leder mina funderingar mig till att livet måste kunna vara mer än så här. Jag minns en ramsa från franskan i högstadiet, "métro, boulot, dodo", alltså, tunnelbana, jobba, sova. Eller som skalden (bonuspoäng till den som tar den) säger "äta, jobba, sova, dö". Jag är mer sugen på att gå och fiska, jag.

När man letar alternativ till den västerländska livsstilen så hamnar man lätt tillbaka i den västerländska livsstilen och letar efter en färdig lösning på burk. Man kan bli alternativ, survivalist, downshiftare, ekonörd. Man kan gå in för zombieapokalypsen, ERE (Early Retirement Extreme), frivillig enkelhet, köpstopp eller helt enkelt skapa sitt eget kungarike. Jag blir oftast förförd av de olika alternativen, deras riktning och självklarhet. Sen blir jag motvalls, och börjar käfta emot. Mest med mig själv. Men nu är tanken att skapa ordning i all den där förförelsen och motvallsheten och skapa mitt alldeles egna bruna tantkoncept som passar mig och mitt liv och mina tankar. För det är ju en sak som är saker, det koncept som högljutt bjuds ut till salu på gator och torg, det passar då rakt inte mig. I första hand för min egen skull, för att samla tankarna på ett ställe istället för att muttra dem rakt ut i luften, men kanske också i hopp om att hitta andra bruna tanter därute att diskutera med. Finns ni?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar